Minns du det där ögonblicket från barndomen, när du tog en krita och bara — tecknade? Utan att tänka efter, utan att jämföra, utan rösten i huvudet som sa att "det där ser inte ut som något riktigt"? Eller kanske minns du inte det ögonblicket alls, för du blev alltid bedömd.
Jag själv var under många år övertygad om att jag inte kunde.
Varifrån kom egentligen detta "jag kan inte"
De flesta av oss slutade teckna vid ett visst tillfälle — någonstans mellan åtta och tolv års ålder. Inte för att vi tappade lusten. Utan för att vi började jämföra. Vi såg någon annans teckning i ett häfte, hörde en kommentar från läraren eller insåg helt enkelt att vårt hus och vår sol inte såg ut som de "borde".
Bildkonsten i skolan och de sociala föreställningarna bygger på uppfattningen att teckning är en teknisk färdighet som man antingen har eller inte har — att det finns något som kallas konstnärlig talang, något medfött, synligt för blotta ögat. Men det förhåller sig precis tvärtom. Kreativitet är inte bara för ett fåtal utvalda. Det är ett behov som vi alla bär inom oss — som andningen, som sömnen, som ett samtal med någon man håller kär.
Att teckna handlar inte om att producera mästerverk, utan om att uttrycka sig själv — och det är ett fantastiskt verktyg för personlig utveckling.
Vad det innebär att teckna i harmoni med sig själv
Att teckna i harmoni med sig själv innebär att skapa utifrån det inre, snarare än utifrån yttre förväntningar. Det är ingen teknik. Även om verktyg och inspiration är till hjälp, är det viktigaste förhållningssättet till pappret — att jag idag kan prova på något.
Föreställ dig att du sätter dig ner med en kopp te, öppnar ett skissblock och tecknar utan plan. Eller om du åtminstone färglägger några motiv — inte som man "ska", utan som du vill, det som flödar ur dig. Om färgläggning låter som en bra start, läs hur man börjar med målning för vuxna — en komplett guide för nybörjare.
Det är att teckna i harmoni med sig själv. Närvaro — för dig själv och det du gillar, i stället för perfektion. Nyfikenhet på vad som finns inom dig, i stället för kontroll.
Teckning som en mindfulnesspraktik
När du tecknar med närvaro, verklig närvaro, och funderar på färgvalen i harmoni med dig själv — slutar du att tänka på inköpslistan, mejlet till chefen, vad du sa igår och om det lät bra. Vi skriver mer om den meditativa kraften i skapandet i artikeln Naturinspirerad färgläggning som mindfulnesspraktik. Det är det ögonblick som Csikszentmihalyi kallar flow, och som är ett av de mest återhämtande tillstånden för vårt nervsystem.
Den japanska kulturen har ett ord för det — shibui — skönheten som uppenbarar sig långsamt, i fokus, i enkelhet. Jag tänker att teckning utan ambitioner, utan plan, enbart för skapandets skull, är just en sådan skönhet.
Det är därför värt att se till att det här stunden — kort, till och med femton minuter — är ett utrymme enbart för dig. Kanske på kvällen, redan i sängen, kanske på bussen. Särskilt om du kan ta med dig ditt lilla ateljé i fickan :)
Du behöver inte vänta på rätt ögonblick. Du behöver inte köpa speciella material. Men om du redan har ett set med blyertspennor eller kritor någonstans hemma — ta fram dem. Lägg dem framför dig. Låt dem synas.
För teckning, liksom all annan praktik, behöver en inbjudan, ett utrymme som skapas för det — och jag hoppas att Bobognas etuier blir just en sådan inbjudan.